Sist jag satt här, var den period då vi höll på med turerna gällande denna ynka "ersättning för mammas liv".
Nu är den proceduren i nästan förbi och vi går vidare med fler erfarenheter gällande byråkrati och ekonomiska bestyr.
I slutet av april och början av maj 2017, genomled min familj rättegången gällande mordet på mamma. Allt drogs upp till ytan igen och flertalet av familjen var med på rättegången. De satt där och fick på nära håll se gärningsmannen, sitta där levande till synes rätt så oberörd och utan minne... Men det ska jag skriva om en annan gång.
Domslutet som följde i månadsskiftet maj-juni, landade i att vi alla målsägande (pappa, min bror, min syster och jag), var och en, skulle få 50 000 kr i skadestånd samt ersättning för inkomstbortfall.
Gärningsmannen blev dömd till att betala detta, vilket ju de flesta förstår ej är möjligt.
Det här innebar att vi fick fylla i en ansökan hos kronofogdemyndigheten för att de skulle utreda om det fanns någon möjlighet att få fram några pengar hos den dömde.
Efter några veckor, fick vi beskedet att gärningsmannen inte hade några pengar. Va? Nej, men vilken överraskning!? Eller inte.
Efter det skulle vi fylla i en ansökan till brottsoffermyndigheten, gällande det skadestånd vi blivit tilldömda.
Vi skulle då även skicka in bevis på eventuella inkomstbortfall och div kvitton. Sedan var det bara att vänta igen.
Vi har alla lite olika förutsättningar för möjligheten att få skadestånd eller inte. Det beror bl a på om vi har någon hemförsäkring som täcker, eller ej.
I vårt fall var det en av fyra målsägande, det vill säga jag, som tillsammans med maken har en hemförsäkring där det ingår en ersättning med 50 000 kr vid förlust av familjemedlem via en brottshandling. Ersättningen gäller Sorg och Saknad.
I försäkringspappren står det klart och tydligt att ersättningen Inte räknas som ett skadestånd och att man även alltså har rätt att ansöka om detta.
Nu är det dock så, att i de fall inte gärningsmannen kan betala, utan brottsoffermyndigheten går in och betalar, så gäller inte dessa regler.
Alltså blev det avslag från brottsoffermyndigheten och istället blev det mitt och makens försäkringsbolag som fick betala ut ersättning. Från en försäkring vi själva betalat premier till under flera års tid.
Bra eller dåligt?
Ja, man kan ju fundera... Först kändes det som om jag och min man själva har betalat mitt tilldömda skadestånd...
Rent teoretiskt så har inte samhället råd att betala ut allas rätt till skadestånd, så jag förstår att det är bra för staten att försäkringsbolagen går in och betalar .
Om man hade vetat och förstått alla turer och regler, kanske man hade kunnat strunta helt i att ansöka om skadeståndet hos brottsoffermyndigheten. Slippa den blanketten och tiden av väntan.
Försäkringsbolaget gör allt jobb och pengarna dyker upp, helt utan besvär från försäkringstagarens sida.
Fördelen för mig, med detta att få ut ersättningen från försäkringsbolaget, är att jag till skillnad om jag fått ersättning från brottsoffermyndigheten, under många år nu har möjlighet att kräva gärningsmannen på pengar. I den händelse av att han får någon typ av inkomst. Den minsta lilla inkomst han får... kan jag alltså kräva att få del av. Eller?
Om han nu, mot all förmodan, skulle få några pengar och jag får ut mitt skadestånd, så får jag behålla både det och försäkringspengarna.
Om brottsoffermyndigheten däremot betalar skadeståndet (de betalar endast i de fall man inte har en försäkring), så blir det istället de som sedan får kräva gärningsmannen på pengar.
Vem tänker på att försäkra sig mot att det kan ske ett mord inom familjen? Ingen, skulle jag tro.
Men klart är, att det underlättar att ha en bra försäkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar