Pelargonernas helande kraft

De bara stod där och ropade efter vatten.

Vissa hade vissnat och var halvvägs på väg till komposten. Några stod otroligt nog i full blom. Ytterligare några hade inga livstecken alls.

Men så var det alla de där som liksom hade väntat in i det sista och hoppats på att någon skulle komma och förbarma sig över dem. Blommorna.

Så kom vi då äntligen dit. Till huset i Råbo.

Räddningsaktion påbörjades nästan genast.

Efter två månader utan vatten och kärlek, var mammas blommor i ett akut behov av vård och ans.

Jag tog på mig arbetet med blommornas överlevnad. På nåt sätt var det även för mig ett  överlevnadsarbete.

Det första jag gjorde varje gång jag kom till mammas hus i Råbo, var att pyssla med alla krukorna. Blommorna.

De gav mig ro. De gav mig frid. De gav mig kraft. De gav mig en viss glädje i sorgen. De överlevde och "kom tillbaka".

Jag och pappa klippte ner alla pelargoner och planterade varsamt om dem i lagomt anpassade krukor.
Sedan fick de stå i söderfönstren med sjöutsikt. Bästa platsen.

Jag vattnade och pysslade och de gav mig kraft och energi.
Jag odlade ett slags begär på just pelargoner. 

Jag fyllde alla fönstren hemma med olika sorter, färger och storlekar.

Jag grät när någon vissnade... Och gladdes med hela mitt hjärta när jag fick skotten att överleva.

De gav mig styrka. De gav mig kraft. De gav mig energi. De där rackarns pelargonerna.

Nu har jag åter klippt ner hela gänget. Omplantering väntar och jag ser fram emot att få ge tillbaka lite energi och kraft i de stackars plantor som överlevt.

Våren är efterlängtad. Liksom pelargonernas helande kraft!