Hjälparna

När vi kom tillbaka från akuten, dagen innan julafton 2016, var De redan där. De första Hjälparna.

De var på plats i vårt hem. Två av våra Vänner, LO och KO, hade kommit.

De kramade, pysslade om, kokade te/kaffe, fixade mackor, plockade undan, pratade, fanns till hands liksom.

Sedan löste de av varandra hela julen och nyårshelgen. Alla de underbara Hjälparna.

Omtänksamma Hjälpare!

Goda Vänner, som blev vår räddning i nöden.
De betydde mer än vad kanske både vi och de själva då kunde ana. 

De visade och utförde medmänsklighet. Som i vår situation kom att betyda så mycket.

De bidrog med stöd på alla möjliga sätt. Det gällde goda samtal och böner. Det var tända ljus och blommor. Det var kaffebröd och varma drycker. Det var en massa frukt, uppskuret och klart på ett fat. Söndagsstek, Älgfärs, Gelé, Varma grytor, Färdiga gratänger, Sallader, Soppor, Bröd mm.

Känslan går inte att beskriva, när det på julaftons morgon ringer på dörren och Hjälparen IW står där med varm risgrynsgröt. Eller på nyårsafton, när Hjälparen LR dyker upp med en korg innehållande en hel nyårsmeny och snacks.

De höll koll på hur många vi var varje dag. Ingen blev utan.

När vi inte kunde förmå oss att ens laga lite mat, var det fint ha Hjälparna nära. De bara dök upp,  en efter en, dag efter dag.
I två veckor fick vi dagligen matleveranser. Vi är så otroligt tacksamma över detta! Ett färdigt mål mat/dag, var verkligen guld värt.

När man drabbas av sorg på ett så chockartat sätt, så kan det hända att ens praktiska kunskaper försvinner.
Plötslig eller sakta rinner den undan, företagsamheten.
Kroppen går på sparlåga. Man gör det man måste, men man kan glömma att t.ex äta. Man kanske tar en macka eller lite frukt, men glömmer den näringsrika och värmande maten.

Det blev ingen klassisk julmat till middag på julaftonen 2016 för oss. Ingen hade något större sug på mat och särskilt inte på julmat. Det mesta fanns dessutom i Råbo och dit fick vi inte komma. 

Maken (minns inte om någon mer hade ork) åkte och handlade ingredienser till tacos. Det tyckte vi passade alla, då man plockar lite här och där ur de skålar som lockar. 

Hela eftermiddagen tog det att laga mat. Många ostrukturerade timmar. En började... och slutade och så tog nästa vid... tills ett av syskonbarnen tog på sig hörlurar, lyssnade på musik och med viss hjälp fixade klart maten. 

Den tacomiddagen innehöll många tårar kan jag berätta. Men vad gjorde det? 

När man drabbas av chock och sorg, är det viktigt med stöd. Som tur var så tog våra vänner tag i detta. Hjälparna som bara dök upp med kärlek och omtanke. 

Det bästa man kan göra för att hjälpa människor i vår situation och liknande, är just det. Att dyka upp med varm mat/fika. Med kärlek, omtanke och omsorg. Möts man av en låst dörr som inte öppnas, så får man försöka igen en annan dag. 

Tack alla ni Hjälpare som fanns/finns där ute för oss!