Kära mor

Kära mor... Så började mitt brev...

När jag växte upp brukade jag lyssna på Göingeflickornas visa "Kära mor". Den handlar om en person (i en annan tid) som rymt  hemifrån och sedan har svår hemlängtan och skriver ett brev hem till sin mor. 

En del av texten i visan lyder så här:
"Kära Mor! Säg får jag något svar?
Kanske finns du inte längre kvar.
Alltför länge sedan bort jag for
men jag skriver ändå, kära Mor"!

Häromdagen var det Mors Dag.
Jag önskar att det var som i visan. Att det är jag som rest bort och skriver ett längtansbrev hem.
Tyvärr är det ju nu inte så, men ibland känns det som om jag pratar med mamma likt i ett brev.

Tänk om jag kunde skicka ett verkligt brev till mamma. Adresserat:
Till
Vanja Nilsson
Änglavägen
Himmelen

Jag undrar hur mitt brev i så fall skulle se ut?
Självklart skulle jag lägga stor vikt vid valet av papper. 

Ett vackert papper i mjuka färger. 

Sedan skulle jag nog berätta om allt som hänt sedan den 22:a december 2016.
Jag skulle fråga om saker jag undrar. Berätta om hur jag mår och om hur mycket jag saknar henne. Jag skulle beskriva naturen och vädret och den märkligt varma vår vi haft. Om sorger och om smärta, men också om glädje och nya liv.

Kära Mor! Älskade Mamma!
Jag saknar dig! Jag längtar efter att få känna din mjuka kind emot min. Jag längtar efter att få höra din röst.
Som du förstår, så blev vi väldigt chockade och bedrövade, när vi fick beskedet om att du blev mördad.
En svår och jobbig tid väntade och fortfarande känns allt så overkligt och ofattbart.
Mycket har hänt sedan du dog.
Ett enda brev räcker inte, mamma. Jag får nog skriva många brev. Kanske ett brev i veckan...
Glädjeämnen har vi faktiskt fått och tur är väl det. Annars skulle livet bli totalt outhärdligt. Ett nytt liv kom till familjen, bara en kort tid efter din död. 

En går och en kommer... Som det kan hända i familjer ibland.
Vi har fått uppleva en varm och skön vår, må du tro. Du skulle ha njutit av den, liksom vi. Och förundras över naturens krafter. 

Alla mängder snö är puts väck, kan jag tala om.
Jag plockade en bukett med liljekonvaljer och "kväll o möra" (som du brukade säga) åt dig inför Morsdag. Den doftar ljuvligt ännu.
Ha det gott, älskade mamma.
Vi hörs! Kram!

Ja, många brev skulle det nog bli. Det är ju så otroligt mycket jag vill prata med mamma om. Det får ju knappast plats i bara ett brev. Skulle väl vara ett otroligt långt papper i så fall.

I söndags var det, som sagt, morsdag och många mödrar fick uppmärksamhet.
Själv umgicks jag med min man och mina barn. Vi hade det mysigt och tog vara på dagen.
Det är viktigt. Ta vara på tiden, govänner!

Carpe Diem!