Advokatens roll - för eller emot

Att vara advokat är ju nästan som att själv ha flera roller i en filmserie, tänker jag.
Ena veckan kan man få ta på sig rollen som en offentlig försvarare, åt en som är misstänkt för något grovt brott.
Andra veckan kan man bli ett målsägandebiträde åt ett brottsoffer.
Det måste vara svårt att växla från den ena rollen till den andra. Särskilt om det är svåra brott, som i vårt fall.

Ca 4-5 dagar efter att vi fått veta att mamma var död, blev vi tilldelad en advokat.  Inte tillfrågad om vem vi önskade, utan tilldelad en redan utsedd advokat, eftersom det gällde ett  målsägandebiträde.
Dessa brukar förordnas (utses) av domstol när det till exempel hänt grova brott.

Vad som för oss avgjorde valet av advokat berodde, såvitt vi har för förstått, på vem som hade jour när det blev aktuellt att utse ett målsägandebiträde.

Vintern, våren och försommaren 2017  träffade vi vår utsedda advokat (målsägandebiträde) vid ett flertal tillfällen. Vi tillbringade åtskilliga timmar på hans kontor. Vi gick igenom papper... många papper...

Det är tungt att gå igenom handlingar gällande svåra brott. Särskilt om de handlar om en nära familjemedlem.
Många koppar kaffe blev det där inne, på advokatkontoret. 

Vi gjorde oss "hemmastadda" på olika sätt. Satt utspridda lite varstans på kontoret. Letade upp små vrår när vi ville vara lite för oss själva. Vi försökte hitta så bekväma ställen som möjligt, att sitta på. Drog upp benen under oss i fåtöljer, halvlåg i soffor, åt lunch, fikade, tog en frukt mm.
Vi läste och läste.
Vi grät, pratade och resonerade. Ifrågasatte, funderade och spekulerade. Vi blev ledsna, upprörda och arga. 

Vi "löste brottet" flera gånger om. Vi hittade nya scenarier, nya orsaker och nya troliga flyktvägar.
Vi bearbetade och försökte förstå.

Och vår advokat, han stod ut med oss. Han svarade så gott han kunde på våra ingående, ibland arga och upprörda frågor.
Vid nåt tillfälle pratade vi med honom om detta med valet av fall.
Vi fick den advokat vi fick, men det hade lika gärna kunnat ha blivit tvärtom. Till exempel att gärningsmannen fick "vår" advokat och vi "hans".
Vi är glada över vår advokat. Vi kanske hade varit lika glada över någon annan, men är tacksamma över den hjälp vi fick.

Eftersom flera inom vår familj bor på annan ort med lång restid, så lades träffarna främst på kvällar och helger.
Obekväm arbetstid är tydligen en advokats vardag. 

Vi fick en inblick i hur rättsväsendet fungerar, på ett fruktansvärt och onödigt sätt.
Vi fick uppleva det från nära håll och fick bland annat lära oss hur lång en mordutredning kan vara och därefter hur lång väntan på en dom kan kännas.

Om detta blev vi varse, liksom mycket annat.