Som en bro över mörka vatten

Paul Simons vackra sång, fick extra stor betydelse för några år sedan, när pressen på mig som mamma och människa blev extra stor.
Den svenska versionen med Tommy Körbergs ord, liksom brände sig fast i mig.
Var stilla, var ej rädd. Jag är hos Dig. Jag tänder himmelens ljus. Var trygg.
Tro på Mig. Nu är Din stund. Djupen skrämmer ej. Jag är ju hos Dig.
Som en Bro Över Mörka Vatten ska Jag Bära Dig.


Trösterika ord när maktlösheten trädde in.
När känslan av att inte kunna hjälpa, infann sig.
När paniken över att inte kunna påverka till något gott, smög sig på.
När mina ord inte nådde fram och jag kände att jag höll på att förlora en del av mitt liv till något falskt, hårt, brutalt och grymt.
När jag helt enkelt höll på att förlora fotfästet och bönen på hjälp, skreks ut över havet.
Just då, sköljde dessa ord över mig. Likt en våg som slog över hela mig.
Dessa trösterika ord kom över mig som en budkavle direkt från Gud. Mitt skrik hördes visst ända upp till himlen.
Bönesvaret kom snabbt glidande över havet.

I vått och torrt. I glädje och lycka. I sorg och förtvivlan. I fattigdom och rikedom. Alltid och i evighet ska jag bära dig.
Ja, så är det!

De trösterika orden passar in i min roll som mamma och som människa.
Särskilt då... Men även nu och alltid.
I vått och torrt kommer jag att ställa upp och kämpa för mina barn, när de behöver mig.
Jag vill kunna vara som en bro över mörka vatten, för dem.
På vilken de kan klättra upp och bli torrskodda ibland, när livet känns hårt.
När de behöver en paus. När de behöver vila. När de behöver extra kärlek.
Och på bron, tänker jag mig, finns det skyltar med pilar åt olika håll och kanter. Skyltar med olika texter och minnen som de fått med sig under uppväxten. Vägmärken med kärlek, uppskattning, tillit, generositet, vidsynthet och annat smått och gott, som jag hoppas de tar med sig på sin vandring.



När livet återigen tog en tvär vändning den där natten innan jul 2016, rasade familjens tillvaro och styrkan försvann, som när man sticker hål på en ballong, och kvar blev endast de sladdriga trasiga ballongresterna.
Då kom de tröstande orden glidande igen.


Som en bro över mörka vatten


När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att din dag skall aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand.
Var stilla, var ej rädd.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

När skuggan faller kall, där du går fram
Och när fågeln inte längre syns och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus.
Var trygg och tro på mig.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

Styr mot havet nu, Segla bort.
Nu är din vakna stund, det liv du väntar på.
följ vågens väg, se djupen skrämmer ej.
jag är ju här hos dig.
Som en båt över mörka vatten skall jag bära dig
som en bro över mörka vatten skall jag bära dig