Beskedet till släkt och vänner

Vad säger man till släkt och vänner? Hur lämnar man ett sånt fasansfullt besked, som att en i familjen blivit mördad? Vad säger man? Vem ska ringa och meddela? Vem ska man ringa först? Tänk om man glömmer bort någon?

Ja, dessa frågor ställdes vi inför de där dagarna inför julen 2016.
Det år, när julen blev förstörd. Inte bara för oss, utan även för många av mammas närmaste släktingar och vänner.

Det första, och värsta, var att ringa barnen. Hur skulle de ta det?
Dottern befann sig i Stockholm och vi valde att först kontakta pojkvännen, för att vara säkra på att hon inte var ensam.
Sonen hade skollov och var hemma i sin lägenhet här i stan.

Mormor är död. Hon har blivit mördad.
Dessa hemska ord, som vi själva inte hade förstått, skulle vi på ett så skonsamt sätt som möjligt, framföra till våra barn.
Orden som trängde in i själen som ett slags gift.
Detta gift skulle nå fram till våra vuxna barn, lika snabbt som vi uttalade dem.
Och vi hade inget motgift.

Sedan stod mammas syskon och närmaste vänner på tur.
Den ena systern befann sig ensam i huset och vi valde därför att först meddela vår kusin, som fick åka till moster och lämna det hemska beskedet. Allt för att hon inte ensam skulle få ta emot informationen om att hennes storasyster mött en fruktansvärd död. 

Den andra systern befann sig hemma med maken. Jag slog numret och det var maken som svarade.
Med gråten och paniken märkbar i min röst, berättade jag det fruktansvärda. Mamma är Död. Någon har mördat henne. Mördaren går ännu lös och vi vet inget mer.

Allt eftersom klockan gick och radio och tv samt Internet hade visat och sänt inslag, hörde fler och fler av sig till oss.
De förstod. De anade. 

Redan innan kl 8 på morgonen hade många i den närmaste kretsen, nåtts av det värsta. 

Och julen var förstörd för många.