En hunds dagbok av Vanja

Med hopp om ett bra nytt år, vill jag inleda 2019 med att dela med mig av en berättelse som mamma skrivit.

Hon brukade skriva om familjens alla hundar i dagboksform. 

I natt har har vår hund, Kirre, sovit i Råbo hos pappa. Förskonad från alla smällare och raketer.
När vi hämtade honom på fm idag gick han och jag ner till bryggan vid sjön, där jag kom att tänka på en av mammas berättelser.

Den utspelar sig en varm sommardag och handlar om en hund som heter Nemo. Hans husse och matte var bortresta och mamma var "hundvakt".

Med en liten påminnelse av sommar får ni nu ta del av en av mammas "sagor". Jag har ändrat lite och bland annat tagit bort en del namn på de inblandade människorna.
Ha en God start på det nya året, vänner.

En hunds dagbok
2013-07-07 Råbo

"Ja, så var det då dags igen. Husse och matte skulle åka bort över helgen och jag blev skickad till Råbo, där jag nu ska vara med den gamla labradortiken Hedda och papillontiken Jasmine och deras matte Vanja. 

Det är så roligt här i Råbo. Jag trivs bra. Jag har lärt mig de rutiner som gäller. Jag får till exempel inte ligga i sängen, eftersom matte Vanja inte gillar att ha hundar i sängen. 

Jag får ligga på min filt på soffan, dag som natt. Det är min plats när jag är här i Råbo. 

Hedda sover i sin korg på golvet och Jasmin sover hos sin husse, Sören, i Ilsbo på nätterna. Men hon har en bädd på golvet även hos matte Vanja. 

På dagarna är husse Sören i Råbo med oss allihopa och när matte Vanja inte orkar eller inte kan, så tar Sören oss allihopa på promenader.

Igår, lördag, kom en mycket trevlig dam och hälsade på matte Vanja.  De hade arbetat tillsammans på sjukhuset.
Damen ville ta en promenad i skogen och matte Vanja föreslog att vi allihopa skulle gå "Lilla skogsrundan".

Innan vi kom oss iväg, hann husse Sören komma och då tog han alla oss hundar med sig. Han skulle gå en lite längre tur, sa han.
Ja, vi gick väl iväg då och sedan mötte vi matte Vanja och den trevliga damen längs stigen. Då ville jag vara med matte Vanja och damen istället, så jag försökte hålla mig kvar med dem. 

Husse Sören ropade och till slut var jag tvungen att ge upp och hänga med honom, Hedda och Jasmin. Men, tänkte jag, skam den som ger sig. När vi gått en bit så vände jag, fort som bara den, och kutade allt jag bara kunde tillbaka till matte Vanja och damen. De fick minsann hålla på en bra stund med att locka, förmana och säga till mig... ja, ja, ta mig i kopplet ni, tänkte jag. Äsch, jag går väl iväg med husse Sören då... Så det var bara att vända och följa med honom och de andra hundarna. 

När matte Vanja och damen kom tillbaka hem, hade de med sig kantareller som de hittat och plockat med sig. Matte Vanja sa att hon skulle smaska på dem senare på kvällskvisten.

 
Senare kom matte Vanjas och husse Sörens barnbarn A & E. De skulle också sova här eftersom deras mamma o pappa skulle bort. Jag gillar pojken A skarpt. Han är väldigt go och snäll med mig.

Natten har varit helt ok. Jag sov på min filt och nu på förmiddagen kom husse Sören som vanligt, med Jasmin. Jag blev så glad när jag såg Jasmin att jag inte kunde hålla mig... det kom lite kiss på golvet.
Jag skämdes faktiskt för jag hade ju blivit ordentligt rastad.  Matte Vanja sa inget. Hon bara torkade upp det.
Jag träffade ju Jasmin igår också, men ändå...

Idag ville barnen A&E gå ner till bryggan och bada. Alla vi hundar följde också med. För att titta på,  tänkte jag. 

Hedda, den tokan, hoppade i vattnet på direkten. Jag blev så nervös att jag skällde och morrade lite åt henne för att hon skulle komma upp. Men, Hedda bara flinade åt mig och simmade vidare. Plötsligt kom hon nära bryggkanten och kvickt som bara den, tog jag tag i hennes ena öra och drog. Men, hon var för stark för mig så jag... ramlade i vattnet!

Jäkla Hedda! Jag som aktat mig för vattnet så noga och så får hon mig att ramla i.  Jag tror minsann hon skrattade åt mig också. Dj...a byracka! 

Ja, som ni kanske förstår så skrattade även matte Vanja åt mig, så hon hade då kunnat ramla i hon också. Barnen blev nog lite rädda, för de hade vett nog att inte skratta. Efter en stund kom Hedda upp och jag kunde pusta ut. Men, tror ni inte att den jäkla byrackarn skulle ner i vattnet igen, fast jag försökte hindra henne. Vad tror ni hände? Jo, jag åkte i vattnet igen eftersom jag halkade på bryggan när jag sprang efter henne. 

Jag tog mig upp själv som tur var, men jag blev ju för bövelen BLÖT. 

När barnen A&E blev hämtade blev A sur. Han kramade och pussade mig och Hedda och sedan husse Sören och matte Vanja. Sedan åkte barnen hem. 

A ville nog inte åka ifrån mig, tror jag.

Matte Vanja tycker nog det är skönt att bli lite för sig själv ett tag, för hon gick och lade sig att vila en stund. Det är 27 grader i skuggan och vi är alla helt slut.
Snart ska jag åka hem igen".

Hälsningar
Nemo

Det, mina vänner, var en av mammas "sagor/berättelser". Hon hade fantasi och humor. Hon spred det gärna vidare också. 

Älskade Mamma, vad jag saknar dig! Vissa tillfällen mer än andra.