Så var det här med media igen...

Som ni kanske kommer ihåg, så var jag och min familj mycket ledsna, besvikna och arga på media och deras framfart, de där hemska dagarna kring julen 2016. 

Vi ville bara bli lämnade ifred från allt vad media hette. 

Vi ville sörja.

Med tiden började vi mer och mer känna vikten av att dela med oss av våra känslor och upplevelser.
Av olika anledningar.

Bland annat så kändes det bra att få berätta för alla och envar om hur vi kände och även att öppet prata om det som hänt.
Det kändes viktigt för framtidens, samhällets och befolkningens skull att vara med att påverka och kanske medverka till att allt det som inte fungerade så bra i vårt fall, skulle få en chans att fungera bättre.

Vid det här laget har några av oss drabbade medverkat både i tidningar och tv, där vi bl a berättat om hur vi upplevt tiden efter de hänsynslösa morden på mamma och hennes granne.

Kanske har det hjälpt en aning för att bland annat få krishjälpen att fungera bättre i vår kommun.

Jag har tidigare skrivit här i bloggen om Mediadrevet och avslutade det  inlägget med att ge media rådet om att ha lite is i magen och kanske avvakta med att ta kontakt med de drabbade.
Det tycker jag fortfarande, även om jag förstår vikten av deras enträgenhet.

Det är förstås, vilket även vi drabbade förstår, lite svårt att avvakta när man ska skriva om nyheter.
Journalister och reportrar behöver skriva/prata om nyheterna när det är just nyheter det handlar om. Alla vill ju läsa/höra de där nyheterna medan de är  nya. Ingen köper gamla tidningar för att läsa gamla nyheter.

De gör sitt jobb, journalisterna. 

De behöver scoop.
Sedan får vi drabbade helt enkelt välja själv. För eller emot. Medverka eller inte. När och hur.

Med facit i hand så blev vi lite mer samarbetsvilliga med tiden och nu när det snart gått två år sedan det fruktansvärda hände, så hörde media av sig igen.
Några av oss drabbade valde nu att återigen sätta oss ner med en journalist och en fotograf.
Tillsammans har vi förberett ett reportage som i sinom tid kanske, enentuellt kommer att ges ut i pappersform.

Det kändes rätt så ok och jag kan även rikta en eloge till journalisten och fotografen som i mina ögon visade både hänsyn och respekt för vad vi gått igenom.

Vi hade en rätt trevlig stund, trots det sorgliga och ofattbara ämnet.

Troligen känner även de sig rätt bra bemötta och kanske har de fått ihop tillräckligt mycket information för ett bra aktuellt reportage.

Av gamla nyheter.