Och Mördaren, han tappade minnet...

Ibland önskar jag att jag också hade tappat minnet, åtminstone gällande mammas död... 

Men det hade ju inte heller varit så bra. 

Att inte minnas varför hon inte är hemma i huset... Det skulle ju vara än värre.

Nej, det bästa är ju naturligtvis att ha sitt minne i behåll.

Då och då kommer några av oss i familjen in på hur själva utredningen gick till, när mamma blivit mördad.
Fortfarande efter drygt två år, finns flera frågetecken som vi troligen aldrig kommer att få reda på.
Jag vet inte om det är lika så bra, eller om det skulle hjälpa oss i bearbetningen om vi visste lite mera.

Ibland kan det kanske vara bra att inte veta så mycket. Man får på nåt sätt gilla läget och till slut gå vidare.
Men för oss kantas vägen till det läget av frågor och fortfarande känns det som om vi har många sådana obesvarade.

Ältande kanske några skulle vilja kalla det. Andra säger bearbetning.
Jag tänker att så länge man behöver prata om det och frågorna rör sig inom en, så behöver man troligen just "älta".
Behovet kommer i skov. Ibland finns inget behov alls och plötsligt kommer en våg med känslor och grubblerier som gör att man behöver prata och älta.

Den stora frågan i vår familj, är som i många andra brottsmål - varför?
Varför just mamma? Kände hon gärningsmannen på något sätt? Hur kom det sig att just hon blev utvald?
Vi har, liksom polisen, grubblat en hel del över detta.
Varför? är just en av de frågor vi inte fått svar på. Och som vi troligen aldrig kommer att få.
På grund av att mördaren inte har berättat. 

Han säger att han inget minns av händelsen och ser sig själv som ett offer, eftersom han blev knivskadad.
Han har tappat minnet helt enkelt.

Vid 6-tiden på morgonen, den 23:e december 2016, sitter han någonstans i trakten av Silja och googlar. Han läser troligen om sig själv och vad han har gjort. Han googlar på Råbo. Varför gör han det? För att hålla koll? Kunna hålla sig gömd lättare? Nyfikenhet? Skadegläjde? Var han nöjd med det han hade gjort? Skuldkänsla?
Om allt detta vet vi ingenting.
Det är bara han som innerst inne vet.

Ca tre timmar senare har han tappat minnet. Lägligt och bra, då polisen möter upp på akuten.
Märkligt, tycker vi i vår familj.
Han hade ju dessutom innan mordet googlat och liksom checkat läget.

Vid en psykos kan man ju faktiskt utföra märkliga saker. Som man sedan inte kommer ihåg.
Det finns misstankar om att gärningsmannen drabbades av just en psykos.
Ja, vad ska man tro?
Ingen frisk människa gör nåt dyligt. Det handlade inte om ett rån som spårade ur. Det handlade inte heller om droger eller om någon slags ekonomisk uppgörelse eller hämnd mellan mamma och gärningsmannen. 

Återstår, gör då psykisk ohälsa. Ett stort problem i vårt samhälle. 

Hur länge varar en psykos? När hamnade han i den? Vad minns han egentligen? Ljuger han?

Psykos eller inte, men mördaren tappade i alla fall minnet och vi får inget svar på frågan - Varför?